Jag brukar sova länge, väldigt länge... Men idag hade jag vaknat vid 09:07 så för en gångs skull satt jag faktiskt i pyjamasbyxor och ett linne framför tv:n och åt flingor. Jag kunde faktiskt vänja mig vid det här, att gå upp tidigt. Pappa satt med sitt morgonkaffe vid köksbordet och mamma stod i duschen. En helt vanlig svensson familj, eller nej förresten, kom på mig själv med att jag inte ens bor i Sverige längre. Ingen vanligt svensson familj längre.  Jag reste mig ur soffan och gick mot köket. Hade inte bråttom direkt så fort gick det inte. 

"Pappa, vad är det här?" 

Det låg en massa papper utspridda på bordet som jag inte kände igen.

"Jo, har ju haft en paus nu under en längre period och vi har fått kontakt med bandet One Direction som vi ska jobba lite tillsammans med. 

Jag tog upp några och tittade lite noggrannare.

"Men det här är ju ett schema över hela sommaren?"

"Jo... jag vet att du inte gillar att ha folk här och så men jag lovar att du kommer få all utrymme du vill ha."

Jag nickade bara, det var inte så att jag hade något emot One Direction, men det var alltid jobbigt när pappa hade ett arbete under en lång period. Folk överallt, hela tiden. 

Jag suckade lite lätt.

"Det ska nog gå.. Kommer nog ändå ligga och sola ute en hel del."

"Sååå.. när kommer dem då?" 

"Om några dagar bara, har en del och fixa tills dess men allt ska nog lösa sig."

"Vad ska ni jobba med då, nytt album eller?"

"Ja, vi ska skriva låtar, spela in och förhoppningsvis få ihop ett album till sist."

"Som vanligt då."

"Inga konstigheter."

Några timmar senare var jag ombytt och låg och solade ute i trädgården. 

Den här dagen skulle antagligen bli precis som alla andra. 

Jag njöt av ledigheten så länge jag kunde. Det var hur fint väder som helst men jag orkade verkligen inte göra något vettigt alls idag. Det var sånna här dagar jag brukade spendera med Eleanor... Jag tvingade mig själv att inte tänka på henne, jag ville inte lägga mer tid på att tänka på vad som skulle kunna hända. Eleanor och jag hade splittrats för några månader sen, ingenting hade hänt egentligen utan känslorna hade tagit slut helt enkelt. Trots detta saknar jag henne fortfarande... 

"LOUIIIIIIIIIS"

"Whaaat?" Jag skrattade lite åt harry som ropade som ett litet barn.

"We have no more toiletpaper! I really need your help"

"I could help you but.."

"LOUIS PLEASE"

Jag svarade inte utan lät harry sitta och rop-sjunga mitt namn i några minuter. 

Efter låtit Harry vänta i några minuter gick jag, snäll som jag var, och gav han en ny rulle. 

"So, do you think Mr. Carlson has a hot daughter?" Jag skrattade åt Harry, alltid han som sa något sånt.

"It doesn´t matter, you know we're not allowed to have some kind of relationship with her."

"We could still look at her!" Jag slog till han lite på huvudet.

"What makes you think they even have a daughter?" 

Okej, första kapitlet gjort! Lite svårt att skriva det första, vill ju inte heller vara pang på så ingen tvist nu eller så! Kapitlet blev rätt kort men kände inte på att dra ut på det nu när det ändå inte hände något särskillt!  Såå, några tankar? Vad tror ni om handlingen? Själv tycker jag det känns rätt bra, iallafall om det blir som planerat! 

Förväntar mig inga kommentarer då jag nyss startat bloggen och så, men kommentera gärna!

Andrea bor i en familj som man idag skulle kalla "rik". Hennes pappa äger ett skivbolag och hela källaren består av deras arbetsplats. Allt från en studio till olika instrument till olika plattor hängandes på väggen. 

Det kommer alltså inte som en chock när Andrea får veta att One Direction ska arbeta tillsammans med hennes pappas skivbolag under en längre period. Sånt här tillhör ju vardagen, iallafall för Andrea. Men denna gången blir inte som vanligt - de fem killar vinner snabbt hennes hjärta och mot hennes vilja dunkar hennes hjärta lite extra för en viss bandmedlem. 

Andrea är 17 år och kommer ursprungligen ifrån en liten ort i Sverige men fick lämna sitt liv där hemma och flytta till London då skivbolaget gått riktigt bra. Hon fick lämna sitt normala liv helt och hållet, många vänner och sitt handbollslag. 

Andrea är brunett, ca 165-170 cm lång. Hon ser väldigt bra ut, så blickar får hon av många. Trots detta är inte självförtroendet det bästa. 

Barbara Palvin, som i denna novellen utspelar Andrea